Jaha då var man hemkommen till kalla Sverige igen, känslorna är dock i uppror. Lite förvirrat känns allting, jag är till att börja med fortfarande inställd på sommar och att det är typ juli månad. Vi lämnade ju Sverige i början på juli och det var varmt och skönt och i Libyen är det ju sommar året runt. Så kommer man hem till Sverige och det är mitten av november, kallt och dessutom snart jul?? Hjälp vart ska jag hitta min julstämning?

Hemresan gick i alla fall bra, reste från Benghazi, Libyen till Kairo och sen vidare från Kairo till Wien och slutligen från Wien till Köpenhamn. Nadir var väl inte jätteglad över att jag skulle sitta själv på Kairos flygplats då han har diverse åsikter om folk från Egypten... Jag hade fått strikta restriktioner om att inte handla nått då de luras, inte prata med nån då de kan försöka utnyttja mig samt inte titta för mycket på folk då de kan uppleva det som provocerande. Allt detta ledde till att jag var så nervös att jag knappt vågade gå in i taxfree butiken ;) Men, men allt gick kalas och i Köpenhamn väntade mamma och pappa.

Det konstigaste har nog varit att ha strumpor på fötterna, räknade ut att jag inte haft strumpor på 7 månader!! Helt plötsligt måste man klä på sig massa kläder och äckliga trånga skor. Men allt har nått gott med sig och jag är förmodligen den enda som uppskattar regnet och rusket i Sverige just nu, i Libyen kunde jag få lite panik på att det alltid var sol, blå himmel och varmt. Snacka om lyxproblem ;)

Att jag åkte hem innan Nadir är ju då Nadir tyckte att min mage blivit lite stor, på ett konstigt sätt. Visst jag hade inte haft nån mens och så men min mens är ju lite knasig ibland och jag trodde det var stress. I vilket fall som helst gjorde vi ett graviditetstest som visade positivt =) Blev att åka och göra ett ultraljud och jag var gravid i ca vecka 19-20!!! Bebisen såg så fin ut och var väldigt aktiv enligt läkaren. Alla frågar om jag inte kännt nått men jag trodde det var som magen kurrade för att jag var hungrig... Näädå jag är inte förvirrad... Nu vet jag ju att det är vår lilla bebbe där inne som påkallar vår uppmärksamhet, alltså inte jag som är hungrig =) 

Nadir och jag tog då det smärtsamma beslutet att jag skulle åka hem för att vara mindre stressad då det visade sig att mitt blodtryck var ganska högt och att sjukvården i Sverige är tryggare. Även om det var bland det jobbigaste jag gjort att säga hejdå till Nadir så visste vi ju båda att vi gjorde för vår lilla älsklings skull och att vi har något glädjande att se fram emot, vi ses ju snart!!

Nadir tycker det är mycket underhållande att jag inte förstod nått alls och är helt övertygad om han inte sagt nått om min mage så hade jag fortfarande inte fattat nått... I vilket fall som helst så är det nu nånstans vecka 22 och bebben kommer nån gång i mitten av mars. Vi får väl se ska till barnmorskan här i Sverige på tisdag så då får vi ju hoppas att hon kan ge lite mer info.

Summa kardemumma så är jag och Nadir lyckligast i hela världen även om vi är ganska långt ifrån varandra fysiskt men inte mentalt!!

Nu ska jag uppsöka sängen och läsa min svenska bok, saknat att kunna läsa så mycket. Hade några stycken böcker med mig men de tog ju slut ganska snabbt. Fortsättning på mitt äventyr kommer framöver!

Natti, natti!!