Helgen har passerat och måndagen den med rasande fart! Ibland kan man förundras över hur fort tiden går både på gott och ont. Fast av någon outgrundlig anledning går alltid tiden fort när man vill att den ska gå sakta och tvärtom... Men så är det väl med allt här i livet, har man rakt hår vill man ha lockigt och så vidare... Mycket vill ha mer! Finns ett så otroligt bra motto som säger:
vi tänker bara på det vi vill ha -inte på det vi har
Vi kanske ska börja tänka lite mer i de banorna, speciellt med tanke på det konsumtionssamhälle som vi lever i idag. För ett tag sen gjorde jag en lista med alla saker som jag har som jag anser vara självklara med som för en stor del av världens befolkning anses vara värsta lyxen. Saker som el, rinnande vatten, tillräckligt med mat, en varm säng, trygghet och kärlek. Nähe det får vara dagens moralpredikan!! =)
Kom precis och tänka på en sak när jag skrev konsumtionssamhälle. Undrar om Konsum ni vet mataffären har tagit sitt namn från just konsumera? Det verkar ju ganska logiskt och det är ju precis vad de vill att vi ska göra. Konsumera i överflöd så att de tjänar pengar.
Idag har jag och mamma varit en snabbis i stora staden Karlskrona, inhandlade faktiskt ett par byxor och en kjol. Vad underbart det var att kunna titta på normala kläder och inte ha en stor mage i vägen!! Fast faktum är att jag på sätt och vis saknar min stora mage. Jag och lilla bebisen där inne hade ju en speciell relation som ingen annan kunde påverka, varje gång jag kände hur det sparkade så log hela min kropp. Att vara gravid är en helt underbar känsla och man känner sig så stolt. Jag har aldrig mått så bra som jag gjorde under tiden jag ar gravid fast å andra sidan hade jag dock turen att må väldigt bra under hela tiden och slapp många jobbiga symptom.
Denna veckan har vi många roliga saker att se fram emot. Imorgon kommer distriktssköterskan från BVC på hembesök för att kolla Adam. På onsdag ska vi intervjuas och fotas jag, Nadir och Adam för ett reportage i BLT som ska vara med i tidningen på lördag. En kompis som jobbar på BLT tycker att hela vår livshistoria är så spännande att hon vill göra ett reportage om hur vi träffades, vår kärlek, att jag åkte med till Libyen och om att Adam kom till världen. Det ska bli jättekul =)
Bäst av allt denna veckan är att på onsdag kommer bästa Vickan och Oscar!! Som vi längtar efter er!!
Idag har vi varit bortbjudna på vår första fika, mycket trevligt var det och vi blev serverade minisemlor och te!Adam han var inte speciellt social utan sov mest hela tiden, eller kanske jag har uppfostrat honom väl alla redan så att han inte ville störa sin mamma mitt i fikat?? Kändes så skönt att få prata om tjejsaker och likaså kunna prata om alla saker man funderar över vad det gäller bebisar med någon som har koll, gått igenom samma sak och är i samma ålder.
Efter att ha varit instängd på sjukhuset i 8 dagar och resten av tiden nästintill bara varit hemma och stirrat sig blind på klockan var det trevligt att få se en värld där utanför. Känns som om mitt liv är uppdelat i 3 timmars intervaller för tillfället (då Adam vill ha mat), tiden där i mellan fördelas mellan att byta blöja och förbereda inför nästa matning. Ibland hinner jag med att blunda i 2 sekunder och pilla i mig själv lite mat. Men jag klagar inte för varenda sekund tillsammans med min Adam är underbar! Fast ju mer vi kommer in i rutinerna desto lättare blir det och jag känner att jag kan slappna av mer och mer och inte oroa mig så mycket.
Antar att varenda nybliven mamma oroar sig för samma saker som jag gör... Det vill säga får han tillräckligt med mat, är han varm nog eller rent av för varm? Sover han tillräckligt eller kanske för mycket? Är bajseriet bra? Oj nu kräktes han är det normalt? Så fort han låter konstigt så tror man att nått är fel etc, etc... Eftersom man blir mer varm i kläderna antar jag att man kan börja släppa det ena orosmolnet efter det andra...
Nu sover min älskling och det ska jag också försöka göra en liten stund så jag är pigg när pappa Nadir kommer hem och vi kan ha lite kvalitetstid tillsammans =) Igår kväll spelade vi Kalaha igen i sängen (jag förlorade som vanligt...) lite roligt då jag alltid kommer att assosciera det med att Adam föddes!
Nadir har pratat med sin familj en snabbis idag och fått besked om att internet funkar i Libyen igen så de ska prata på Skype senare ikväll. Det är ju jättebra och kanske gör att stackarn blir lite lugnare, han oroar sig så men vem hade inte gjort det?
Våra tankar är just nu splittrade mellan världens bästa Adam och stackars Nadirs familj i Libyen. Vi är jätteglada för det som händer i Libyen på sätt och vis då vi vill att dumma Khaddaffi ska försvinna men samtidigt är vi ju oroliga för Nadirs familj, släkt och vänner.
Internet fungerar ju ej och mobilnätet ligger nere med jämna mellanrum men Nadir har några gånger lyckats få tag i sin familj, de mår bra och har det under omständigheterna väl. Nästan hela släkten och familjen bor i Benghazi där det nu rapporteras om att det är ganska lugnt och att oppositionen har kontroll över staden. Vi är mest nervösa över de rykten man hör att Khaddaffi hotat att bomba staden, vi får verkligen hoppas att det bara är rykten! Nadirs mamma, syster och yngsta bror är tillsammans med övriga släktens kvinnor och barn i byn Ghemines som ligger ca 6 mil utanför Benghazi, de borde vara förhållandevis trygga där även om grisen får för sig att bomba eller liknande.
Nadirs pappa är hemma och har koll på huset och hans äldsta bror är på ett av sjukhusen och hjälper till som frivillig. Han berättar att det är hemsla saker han får se och att det är otroligt många skadade och döda, nästan alla som kommer in är skjutna i huvudet eller bröstet och det innebär ju att Khaddaffis allierade skjuter för att döda. Jag tycker att han är beundransvärd som gör en insats medans Nadir blir irriterad och orolig då det är farligt att vistas ute och även på sjukhuset utsätter man sig för en väsentlig fara.
Vi hoppas att Khaddaffi gör som Hitler och försvinner med sitt liv i en bunker eller nått, vi hoppas att han försvinner från makten i alla fall och att det går så smidigt som möjligt.
Libyens gamla flagga som användes när Idris var kung och innan Khaddaffi tog makten. Den har nu blivit en symbol för oppositionen och frihetskampen.
Jag tycker det känns helt surrealistiskt när man tittar på nyheterna och ser platser och hör namn som man känner igen. För inte så längesen var ju jag där, titta bara på mina gamla inlägg i bloggen så kan man ju följa mina äventyr i just Libyen!!
Än en gång ska förundras jag över tiden... Nadir åkte från Kairo med en dag tillgodo, annars hade han med största sannolikhet blivit fast där. Jag lämnade Libyen med 3 månader tillgodo, värre är det för Nadir som lämnade Libyen med endast ca 3 veckor tillgodo. Hade han varit kvar i Libyen när det bröt ut så hade vi nog behövt vara ifrån varandra betydligt längre tid än våra 2 månader och 8 dagar och jag hade varit halvt hysterisk som kanske inte kunnat få tag i honom hela tiden... Dessutom hade han ju missat när världens bästa Adam kom till världen!
Vi följer alla nyheter för att försöka uppdatera oss om läget och våra tankar finns hos Nadirs familj, släkt och vänner samt alla andra som kämpar för ett fritt och demokratiskt Libyen!!
Nått som är ganska ironiskt och kul som jag kommer att tänka på när jag skriver det här inlägget är angående de inlägg jag skrev i bloggen när jag befann mig i Libyen. Eftersom Libyen är en diktatur och väldigt mycket av det man gör och säger kontrolleras och för att skydda Nadirs familj så kunde jag ju inte riktigt skriva allt jag ville på bloggen. Till råga på allt så är det en av Khaddaffis söners företag som styr allt som har med internet att göra och det finns bara en internerleverantör. Det här inlägget som jag precis skrivit hade jag aldrig kunnat skriva om jag var kvar i Libyen... Jag hoppas, hoppas att det som händer i Libyen just nu kommer att ändra på det faktum!
Kvällen den 9 februari började precis som vanligt, kände absolut inget speciellt och allt kändes helt normalt. Nadir och jag gick och la oss i sängen och spelade Kalaha (vår nya grej) och jag blev överlycklig över att jag faktiskt för en gångs skull vann =) Släckte lampan vid klockan 1 och somnade, vaknade vid klockan 5.30 när jag skulle vända mig om i sängen av att det kändes lite konstigt... Reste mig upp ur sängen och då forsade vattnet!! Väcker Nadir och pratar med mamma som tycker att vi ska ringa förlossningen, ringer dem som tycker att vi ska komma in.
Helt förvirrade (det är ju över 5 veckor kvar) med ingen koll alls klär vi på oss och åker till sjukhuset, pappa kör oss då det snöar på ganska bra och både jag och Nadir är så pass förvirrade. Väl inne på förlossningen kopplas jag upp på en ctg och blir inlagd, får besked om att jag måste stanna på sjukhuset tills dess att förlossningen kommer igång eftersom vattnet gått och jag har passerat vecka 34.
Min största skräck vid det här laget var att jag skulle få ligga som ett kolli i sängläge på sjukhuset i 5 veckor men det behövde jag inte alls oroa mig för!! Under dagen som går så kommer värkarna tätare och tätare, vid klockan 13.30 var jag öppen 4 cm och en timme senare var jag helt öppen!! Både jag, Nadir och barnmorskan blev lika chockade då det gått väldigt fort, nu var det ju dags att föda! Flyttades in på en förlossningssal, klockan 14.50 började krystvärkarna och klockan 15.02 är världens bästa Adam född!!
Adam hade lika dåligt tålamod som sin mamma och kom till världen den 10 februari i vecka 34+5, han vägde 2645 gram och var 46 cm lång. Första 24 timmarna fick han ha lite hjälp med syrgas och i 4 dagar fick han vara övervakad med lite maskiner så att allt var som det skulle och det var det!! Adam är världens starkaste och mest envisa och allt var bara bra, vi fick bli av med slang efter slang i rasande fart! Han hade en sond i näsan som han fick mat igenom men vi tränade stenhårt på att äta och blev till sist av med även den efter ca 1,5 vecka.
Vi fick stanna på sjukhuset i 8 dagar men då vi var så envisa och starka så fick vi sen åka hem. Idag är han 15 dagar gammal och mår toppen!! Äter som om han aldrig kan få nog och styr och ställer med sin mamma och pappa... Då jag alltid fått höra att jag var ett ganska krävande barn så antar jag att jag fått för mina synder nu... Men det gör inget för jag njuter av varje sekund!!
Pappa Nadir skämmer bort Adam och vill helst ha honom i famnen hela tiden vilket har lett till att han blivit ganska bortskämd men vem kan klandra honom? Ingen av oss kan få nog av honom och blir lika fascinerade och ödmjuka inför livets mirakel så fort vi tittar på vår prins!
Just nu så försöker vi mest hitta en vardag och komma in i rutinerna. Allt fokus är nu kring mat, sömn och en massa kärlek. Vi mår jättebra alla 3 och känner oss som världens lyckligaste!
Nu när min tillvaro börjat komma i ordning igen så ska jag försöka ta tag i bloggen igen och uppdatera lite oftare. Börjar med ett inlägg med lite uppdateringar om vad som hänt bakåt i tiden.
Till att börja med har Nadir kommit hem!!! Han landade i Köpenhamn den 26 januari, jag och pappa var där och mötte honom och det var en av de lyckligast dagarna i mitt liv!! 2 månader och 8 dagar blev den totala tiden som vi tvingades vara ifrån varandra, det kunde dock blivit längre tid med tanke på alla konstiga saker som hände under tiden!
Nadir var tvungen att åka via Kairo och besöka den svenska ambassaden för att få sitt uppehållstillstånd, han bodde då på ett hotell eftersom han var tvungen att vänta nån dag på att få det klart. Under tiden som Nadir är i Kairo så bryter demonstrationerna ut där! Han bor på ett hotell som ligger ca 10 meter från befrielsetorget där hela kärnan för demonstrationerna är, han ser och hör genom fönstret hur protesterna hela tiden ökar. Som tur var är så fungerar fortfarande internet så att vi kan hålla kontakten och jag slipper gå här hemma och oroa mig.
Nadirs flyg hem gick på onsdagen kl 10 och vi bestämmer att han ska åka ut till flygplatsen på natten, så vid kl 5 får han tag i en taxi och åker till flygplatsen. Han kommer med flyget, allt går som det ska och han är hemma hos mig några timmar senare. Nu inser vi dock att det handlat om timmar!! Under onsdagen så blir demonstrationerna bara värre och värre, taxichafförerna vägrar att köra och så småningom stängs till och med flygplatsen!!
Väl hemma hos mig i Sverige så njuter vi av tillvaron i fulla drag och av att kunna kramas och pussas när vi vill!
I väntan på att världens bästa bebis ska komma till världen och på att vi ska få tillträde till vår lägenhet (15 mars) så fixar vi och förbereder i lugn och ro. Vi åker till Karlskrona och köper en vagn som vi hittat på blocket, Nadir han håller på att fixa med den en hel dag och tvättar och smörjer -resultatet blev strålande!
Som sagt livet rullar på och vi myser mest och tycker att allt är ganska underbart... Nadir han jobbar och jag går mest hemma och tycker att magen växer och vilar ganska mycket. Tänk om vi då vetat vad som väntade då hade vi nog stressat mer och inte låtit tiden rinna iväg...
