Våra tankar är just nu splittrade mellan världens bästa Adam och stackars Nadirs familj i Libyen. Vi är jätteglada för det som händer i Libyen på sätt och vis då vi vill att dumma Khaddaffi ska försvinna men samtidigt är vi ju oroliga för Nadirs familj, släkt och vänner.

Internet fungerar ju ej och mobilnätet ligger nere med jämna mellanrum men Nadir har några gånger lyckats få tag i sin familj, de mår bra och har det under omständigheterna väl. Nästan hela släkten och familjen bor i Benghazi där det nu rapporteras om att det är ganska lugnt och att oppositionen har kontroll över staden. Vi är mest nervösa över de rykten man hör att Khaddaffi hotat att bomba staden, vi får verkligen hoppas att det bara är rykten! Nadirs mamma, syster och yngsta bror är tillsammans med övriga släktens kvinnor och barn i byn Ghemines som ligger ca 6 mil utanför Benghazi, de borde vara förhållandevis trygga där även om grisen får för sig att bomba eller liknande.

Nadirs pappa är hemma och har koll på huset och hans äldsta bror är på ett av sjukhusen och hjälper till som frivillig. Han berättar att det är hemsla saker han får se och att det är otroligt många skadade och döda, nästan alla som kommer in är skjutna i huvudet eller bröstet och det innebär ju att Khaddaffis allierade skjuter för att döda. Jag tycker att han är beundransvärd som gör en insats medans Nadir blir irriterad och orolig då det är farligt att vistas ute och även på sjukhuset utsätter man sig för en väsentlig fara.

Vi hoppas att Khaddaffi gör som Hitler och försvinner med sitt liv i en bunker eller nått, vi hoppas att han försvinner från makten i alla fall och att det går så smidigt som möjligt.


Libyens gamla flagga som användes när Idris var kung och innan Khaddaffi tog makten. Den har nu blivit en symbol för oppositionen och frihetskampen.

Jag tycker det känns helt surrealistiskt när man tittar på nyheterna och ser platser och hör namn som man känner igen. För inte så längesen var ju jag där, titta bara på mina gamla inlägg i bloggen så kan man ju följa mina äventyr i just Libyen!!

Än en gång ska förundras jag över tiden... Nadir åkte från Kairo med en dag tillgodo, annars hade han med största sannolikhet blivit fast där. Jag lämnade Libyen med 3 månader tillgodo, värre är det för Nadir som lämnade Libyen med endast ca 3 veckor tillgodo. Hade han varit kvar i Libyen när det bröt ut så hade vi nog behövt vara ifrån varandra betydligt längre tid än våra 2 månader och 8 dagar och jag hade varit halvt hysterisk som kanske inte kunnat få tag i honom hela tiden... Dessutom hade han ju missat när världens bästa Adam kom till världen!

Vi följer alla nyheter för att försöka uppdatera oss om läget och våra tankar finns hos Nadirs familj, släkt och vänner samt alla andra som kämpar för ett fritt och demokratiskt Libyen!!

Nått som är ganska ironiskt och kul som jag kommer att tänka på när jag skriver det här inlägget är angående de inlägg jag skrev i bloggen när jag befann mig i Libyen. Eftersom Libyen är en diktatur och väldigt mycket av det man gör och säger kontrolleras och för att skydda Nadirs familj så kunde jag ju inte riktigt skriva allt jag ville på bloggen. Till råga på allt så är det en av Khaddaffis söners företag som styr allt som har med internet att göra och det finns bara en internerleverantör. Det här inlägget som jag precis skrivit hade jag aldrig kunnat skriva om jag var kvar i Libyen... Jag hoppas, hoppas att det som händer i Libyen just nu kommer att ändra på det faktum!